Diskbråck

Diskbråck är ett stort hälsoproblem som oftast drabbar människor över 40, men det kan även drabba människor som inte är äldre än 20 även om det inte är lika vanligt.
Symtomen kan komma till synes utan anledning men de uppstår vanligen vid rörelser som ger stor belastning på mellankotskivorna, exempelvis vid tunga lyft eller en hastig vridning av ryggen. Många människor lever med diskbråck utan att känna några besvär alls.
Upp till 90 % av alla degenerativa ryggradssjukdomar påverkar den nedre delen av ryggen (lumbosakrala ryggen eller ländkotorna och korsbenet). En degenerativ sjukdom är en process som bryter ner ryggradens mellankotskivor. Vilken kota som helst kan drabbas, men ländryggen (L4-L5 och L5-S1 kotorna) är vanligast, nacken mindre ofta, och ännu mer sällan i bröstryggen.
Typen av smärta som kommer med neurologiska symtom, särskilt domningar eller svaghet i benen, beror på var bråcket sitter och om nerven i ryggraden sitter i kläm.

FAKTA OM MELLANKOTSKIVOR

Ryggraden består av 33 ringformade ben – ryggkotor som sitter sammanledade. Mellan varje kota sitter en mellankotsskiva som är en disk av slitstarkt fibröst brosk. Vissa kotor sitter ihop så det finns 23 mellankotskivor och den sista sitter mellan L5 och S1-kotorna i ländryggen.

Mellankotskivan eller disken består av en fast yttre ring (anulus fibrosus) och en geléartad kärna (nucleus pulposus)
Även om mellankotskivorna är fasta är de samtidigt elastiska och kan komprimeras under tryck och ändra form. Deras viktigaste uppgift är att dämpa de stötar mellan ryggkotorna som uppstår vid rörelse, exempelvis gång, löpning, eller något annat som anstränger ryggen. Denna förmåga kombinerat med ryggradens naturliga böjning är en grundförutsättning för en flexibel men ändå stabil ryggrad.
Mellankotskivan saknar nerver (och därför känns inte en frisk disk), blodkärl som leder till den. Däremot innehåller den en relativt stor mängd vatten, och detta påverkar dess elasticitet. Ju mer vatten den innehåller, desto bättre kan den tåla trycket och fungera som en stötdämpare. Om disken innehåller för lite vatten minskar dess tjocklek och den stötdämpande effekten och flexibiliteten avtar.

HUR ETT DISKBRÅCK UPPSTÅR

Diskbråck är en av orsakerna till ryggont som strålar ner i benen och ger skador på kroppens vävnader. Åldrande är en orsak till degenerativa förändringarna av mellankotskivorna men de kan skyndas på av bristande fysisk aktivitet, alltför mycket stillasittande, monotona rörelser eller olämplig belastning under träning eller arbete. Själva bråcket uppstår som en möjlig konsekvens av en sådan degeneration, eller till följd av skada, överbelastning eller spontant.

Andra möjliga manifestationer av diskdegeneration är att mellankotskivorna dehydreras och krymper och det leder ofta till inflammationer, inväxt av nerver och blodkärl. Bentillväxt, så kallade osteofyter, kan gradvis bildas, ryggradsartos och andra degenerativa sjukdomar som ryggradsförträngning (stenos), kotförskjutning och andra smärtsamma tillstånd kan uppstå.

Ett vanligt problem är att mellankotskivan antingen buktar, hamnar ur position eller drabbas av ett bråck. Varje mellankotskiva består av en yttre fast fibrös ring och ett geléliknande inre. När den yttre delen går sönder, på grund av trauma eller förslitning, trycks diskens inre ut. Det kan i sin tur leda till att det bildas ett tryck på nervroten i ryggraden och detta orsakar oftast att det gör ont någonstans i benen. I ländryggen är det vanligast mellan kotorna L5-S1 och L4-L5.

OLIKA TYPER AV DISKBRÅCK

Det finns olika typer av bråck. Till att börja med buktar mellankotskivan men den yttre ringen brister inte. Om kärnan tränger ut genom en bristning kallas det för protrusion. Den allvarligaste formen kallas sekvestrering och med det menas att en bit av kärnan lossnar och ligger fritt i ryggradskanalen. Alla dessa olika typer av problem kan leda till tryck på nervroten och en smärta som sprids ut i nerverna. I de värsta fallen kan det leda till minskad känsel, muskelstyrka eller rörelseförmåga av benen och det kan vara tecken på en begynnande permanent skada på den aktuella nervroten.

RADIKULÄRT SYNDROM

En av de gemensamma källorna till smärta från ländryggen är radikulärt syndrom, och det uppstår till följd av tryck, irritation eller mekanisk skada på nervroten. Diskbråck är en av orsakerna till radikulärt syndrom och upp till 90 % av alla fall av radikulärt syndrom påverkar ländryggen mellan kotorna L3-S1. Andra orsaker kan vara fibros, tillväxt av vävnader i ryggradskanalen till följd av misslyckad ryggkirurgi (FBSS), degenerativ förträngning av öppningen för nerven, ryggradsskador, inflammatoriska sjukdomar, tumörer och så vidare.

Ett av de karaktäristiska symtomen för radikulärt syndrom är smärtande nervrötter men andra symtom kan också finnas:

Smärta som sprider sig till ett eller flera områden (dermatom) av nervrötter, särskilt i benen.

Strålande smärta eller smärta som skjuter ut mot benen kan uppstå i skinkorna, låren eller vaderna och ända ner i fötterna. Man kan känna smärta i ländryggen, men det behöver inte vara så och det provoceras ofta när bukmuskulaturen spänns som vid nysning, hostning eller tarmtömning.

Förlust av muskelstyrka i vissa muskelgrupper i benen.

Nervskador påverkar musklerna i lemmarna och de fungerar inte som de ska och blir slappa. Det begränsar rörligheten och ökar risken för att snubbla och ger svårigheter att gå i trappor. Det är också vanligt att förmågan att stå på hälarna eller tårna försvinner

Minskad eller på annat sätt förändrad känsel i delar av benen.

Tryck på en nervrot och gradvisa skador på den kan leda till minskad eller förlorad känsel i en lem. Den kan manifesteras på många olika sätt eller bara vara begränsad till kyla, till exempel. Känselförändringar kan också visa sig som kittlingar i det område där de påverkade nerverna finns. En ökad upplevelse av smärtsamma stimuli (hyperalgesi), eller att saker som egentligen inte orsakar smärta som att någon rör dig (allodyni).

Förutom degenerativa processer och påföljande diskbråck är en annan orsak till radikulärt syndrom spondylotiska förändringar i ryggraden vilka kan leda till ryggradsförträngning, det vill säga en förträngning av ryggradskanalen i ländryggen.

RISKFAKTORER FÖR DISKBRÅCK

Generellt leder inte varje diskbråck till smärta, och inte all ryggsmärta beror på diskbråck. Hur mycket obehag eller vilken prognos som kn ges beror inte på bråkets storlek. Många människor kan leva med en viss patologi eller förändringar på mellankotskivan, även bråck, utan att uppleva några egentliga problem, utan de är asymtomatiska.

Du kan alltså ha ett diskbråck utan att veta om det förrän du gör en bildundersökning av ryggraden. Diskbråcket uppstår till synes hastigt, men det är i själva verket oftare resultatet av en längre tids förändringar. Vid akuta fall av ryggont märks bråcket som ischias och det kan behandlas relativt väl. Det uppstår hastigt vid exempelvis tunga lyft, snedbelastning av ryggraden eller en naturlig vridning av kroppen. Det kan också orsakas av ett trauma, såsom ett fall, eller ett slag mot ryggen. Hur som helst finns det faktorer som påverkar utvecklingen av diskbråck.

Ålder och kön
Diskbråck är allra vanligast i åldern mellan 40 och 50 år. Ändå är det inte ovanligt att yngre personer får problem med buktande diskar eller andra besvär och det kommer sig oftast av en stillasittande livsstil, brist på träning och dåliga rörelsevanor. Det är också intressant hur statistiken skiljer sig mellan könen – män löper dubbelt så stor risk för diskbråck som kvinnor.

Övervikt och fetma
Övervikt leder i allmänhet till en större risk för att få ont i ryggen, lederna och musklerna. Ländryggen är ett av de mest utsatta områdena. Övervikten utsätter mellankotskivorna för ett ökat tryck och det kan leda till att de börjar bukta ut. Om man har haft diskbråck tidigare som har opererats ökar också risken för att det ska uppstå igen. När det handlar om att ha ont i ryggen är det nödvändigt att försöka kontrollera de extrakilon som tynger inte bara ryggen, utan hela kroppen och att sträva mot att vara så vältränad som en välfungerande rygg kräver.

Fysiskt krävande arbete
Fysiskt krävande arbete när man belastar ena sidan av kroppen, rutinmässigt gör tunga lyft, drar, trycker, vrider kroppen i sidled och så vidare ger en ökad risk för att utveckla diskbråck. Vibrationer är också en bidragande faktor (flygplans- och helikopterpiloter, maskinförare etc) som kan orsaka smärta i länd- och halsryggen och ge problem med mellankotskivorna.

Stillasittande livsstil, stillasittande arbete

Att sitta vid en dator, vid ett skrivbord eller bakom ratten långa stunder påverkar våra kroppar negativt. Det hänger ihop med dålig hållning och det kan få flera allvarliga konsekvenser. Det vanligaste är ont i ryggen, särskilt i ländryggen och nacken, men också i lederna. En stillasittande livsstil leder också till en ökad risk för övervikt, diabetes, försvagade muskler och hjärt- och kärlsjukdomar. För att ta hand om din kropp och hälsa är det nödvändigt att sitta på rätt sätt och framförallt att komma ihåg reglerna när du sitter eftersom att sitta är en av de saker som utsätter mellankotskivorna för allra störst påfrestning. Därför bör du helt enkelt inte sitta mer än tre timmar åt gången.

Rökning

Rökning är en generell riskfaktor för kroppen, men man tror att det också spelar en roll i utvecklingen av diskbråck. Nikotin begränsar hur mycket syre mellankotskivorna får och det gör att degenerativa förändringar går snabbare. Mellankotskivornas yttre ring blir svagare och kan brista.

Genetiska förutsättningar
Medicinska studier har visat att benägenheten för degenerativa förändringar i ryggraden är ärftliga och det gäller även risken för diskbråck. Om ni har problem med mellankotskivorna i släkten kan det vara klokt att kontakta din läkare. Försök att förebygga ryggont med fysisk aktivitet och en balanserad och varierad kost.

TIPS FÖR DIG

5 MYTER OM RYGGONT

Har du ont i ryggen? Ligg till sängs!

DELVIS EN HALVSANNING. I den akuta fasen kan vila hjälpa till med att lindra smärtan och påskynda återhämtningen och den varar bara i upp till ett par dagar. Efter det är det bra att träna din rygg lite. Ett par övningar i ett par minuter som fokuserar på core-styrkan i kroppen, vilket innebär musklerna inuti kroppen som stabiliserar kroppen. Genom att stärka dem kan du ha en bra hållning, slippa ryggont, ont i nacken, höfterna, knän och axlar. I bästa fall vänjer du dig vid att träna regelbundet.

Jag idrottar, jag får inte ont i ryggen

FEL. Även med regelbunden träning finns det inga garantier för att du inte ska få ont i ryggen. Det kan vara mindre intensivt och uppstå mer sällan, men om det återkommer ska det inte underskattas. Att du sportar garanterar inte att du har en god hållning. Att under längre tid ha en dålig kroppsställning kan deformera mellankotskivorna och det kan i sin tur leda till att disken börjar bukta utåt. I förlängningen kan det ge hälsoproblem som gör ditt dagliga liv mer besvärligt.

Om jag sitter rakt kommer min rygg inte att göra ont

HALVSANNING Vi har alla sedan barnsben hört att vi inte ska sitta ihopsjunkna på stolen. Att sitta stilla och rakt kommer inte att göra din rygg nöjd. Som alltid gäller “lagom är bäst” också här. Slappna av då och då och luta dig mor ryggstödet och håll fötterna på golvet och korsryggen lätt böjd. Under en dag med mycket sittande är det lämpligt att ta en mikropaus var 15-30 minut, eller när du känner att du börjar sjunka ihop. Ställ dig upp och rör lite på dig och fortsätt sedan att arbeta. Ta en längre rast några gånger om dagen och det bästa är om du under dessa raster rör på dig, eller tränar.

Jag gör inga tunga lyft, de orsakar ryggont

FEL. Ryggen klarar av tunga lyft om man använder rätt lyftteknik. Det finns studier som visar på att om marklyft utförs på rätt sätt kan det leda till att ett eventuellt ryggont förbättras. Dessvärre böjer sig de flesta framåt och lyfter felaktigt med ryggmusklerna. Det är då bara en tidsfråga innan ryggraden eller ryggmusklerna skadas. Huka dig lätt, ta tag med bägge händerna och använd sedan benmusklerna och skinkorna och ställ dig upp, precis som vid marklyft. Ryggen ska vara rak och använd hela överkroppens muskulatur. Samma teknik är bra att använda för småbarnsföräldrar när de lyfter sina barn.

Operation är det enda som hjälper

HALVSANNING. Kronisk smärta betyder smärta som håller i sig längre än tre månader och det är mycket slitsamt för kroppen. Den begränsar dig inte bara fysiskt utan den kan också till mental obalans. En operation kan ta bort trycket på nervrötter och mildra smärtan, särskilt i benen. Operationer för smärtande mellankotskivor, där smärtan inte strålar ner i benen har betydligt sämre resultat. Konventionell kirurgi är den sista utvägen och läkaren är den som beslutar vilken typ av kirurgi och vad som är passande i varje enskilda fallet. Det sker hela tiden framsteg och nya behandlingsmetoder utarbetas och därför kan man idag välja minimalinvasiva och endoskopiska behandlingsmetoder. Dessa metoder ger mindre påfrestningar och skador, samt en betydligt kortare återhämtningstid. Du får en snabb men ändå skonsam lösning på dina besvär. I fall med diskbråck och radikulärt syndrom kan det bota smärta som strålar ut i benen.